Misantropisk

Det är inte utan att jag faktiskt blir lite stolt över den svenska regeringen. En mer principfast dito har vi väl knappast haft på mycket länge.

I princip alla förutom de fyra partiledarna, ÖB och försvarsministern är emot FRA-lagen, men likväl står sig statsminister och övriga tre fast. FRA-lagen är bra för Sverige. FRA-lagen behövs.

Ledare ska ju som bekant leda vägen, inte göra som vissa centerpartister och folkpartister gör, det vill säga i efterhand påstå att "om det vore omröstning idag hade jag röstat nej". Då leder man inte vägen utan kommer precis som vilken sverigedemokrat som helst långt efter och skriker "vänta på mig, jag håller med er. Lyssna på mig."

Dock finns det faktiskt en gräns för principfasthet och när den korsas hamnar vi uteslutande i tjurskallighet. Det är någonstans på denna tunna gräns som partiledare Reinfeldt, Olofsson, Björklund och Hägglund balanserar.

Jag är stolt över att ha en regering som så starkt står för sina åsikter, även om de nog börjat inse att de faktiskt inte har något folkligt stöd i frågan. De vill till varje pris leda sitt folk i den riktning de tror är rätt.

Ledare ska visa vägen och gå först. Problem uppstår dock när ingen följer efter. Ni vet väl vad man kallar en ledare utan följe? Bara en människa som tar en promenad.