Okända pratare överraskar alltid
Så under de senaste tre somrarna har jag lyssnat på nästintill att sommarprogram. Varje sommar är det blandad kompott, vissa är bra, andra otroligt dåliga. En trend är dock att de program jag tycker bästa om är de där "prataren" är en för mig okänd person.
Ett av de program jag fastnade mest för förra året var Lina Sjöbergs. Jag har fortfarande inte riktigt koll på vem människan är men hon har en röst och ett sätt att tala som direkt fångade mig. Hon talade om sin uppväxt, sin avhandling och hur det var att studera teologi. Ett mycket intressant program som jag senare lyssnat till många gånger.
Året innan var det Mikael Engström, författare, som stod för ett av de bästa programmen. Det var då han bland annat avslöjade hur han hjälp till att smuggla hemlig försvarsmateriel från USA till Sverige och tvärtom. Han talade även om sin och sin fars relation. Även detta program har jag återkommit till vid flera tillfällen.
Samma sommar pratade Björn Olsen om fågelinfluensa. Mycket intressant, särskilt som vi efter sommaren 2006 knappt hört något om denna fruktansvärda sjukdom som skulle ta död på oss alla. Hotet är knappast avvärjt, men stormen har lagt sig betänkligt. Även denna "pratare" kände jag inte till på förhand, men nu läser jag allt som jag kommer över där denne man är inblandad.
Naturligtvis finns det undantag som bekräftar reglen om att bra program görs av okända människor. Jag fullkomligt älskade Filip Hammars och Fredrik Wikingssons program från 2007. Göran Zachrissons från samma år, också det mycket bra.
Vad är det då som gör ett bra sommarprogram? Självdistans, passion och lugn. Ett program där programledaren tar sig själv på förstort allvar är olidligt. Ett program utan passion är direkt sövande och en programledare som hetsar upp sig och talar skrikigt eller snabbt gör att jag slutar lyssna med detsamma.
I sommar väntar jag med spänning på Margot Wallströms sommarprogram. Idag röstar Irland om EU:s nya fördrag. Oavsett resultatet kommer det bli intressant att lyssna till Wallströms tankar kring det hela.
För övrigt...
...ska det bli intressant att se om Dolph Lundgren minns något av sitt modersmål
...kommer jag räkna hur många grodor förra UEFA-basen Lennart Johansson bjuder på
...undrar jag om Göran Hägglund kan håll mitt intresse upp i mer än en minut. Det är ungefär så lång tid som jag orkar lyssna på hans riksdagsdebatter.
...blir det intressant att höra vad KGB-översten Boris Grigorjev har att säga
...applåderar jag SR som inte bjöd in Alex Schulman som sommarpratare detta året heller
En fantastisk lur för pratglatt folk med dåligt lokalsinne
1300 kronor ska grejen kosta, ett mycket bra pris må jag säga. Men jag kommer nog ändå inte köpa någon. Jag har en tre år gammal telefon från Nokia. Den fungerar alldeles utmärkt och innehåller mycket av det jag nämnt här ovan. Kontantkortet i den är dessutom en raritet, mer än 15 år gammalt. Nope, inget 3G här inte.
Ska jag till ett ställe som jag inte varit på tidigare brukar jag fråga mig fram. Mycket gammaldags, jag vet. Men många är de som vill hjälpa till och visa en förvirrad besökare till rätta. Är jag ute och kör brukar jag titta på en karta. Jo, jag vet, stenålders, men det fungerar, jag lovar.
Till alla er som tänker köpa en Iphone. Gratulerar, verkar vara en helt fantastisk liten manick. Själv kör jag vidare med min Nokia, min karta, och mitt frågvisa beteende. Tror egentligen inte jag förlorar så mycket på det.
Kan snön i Kiruna vara ett skämt?
Men det här är sann komik, kanske inte så mycket för imitatören utan för våra stackars norska vänner som tog det på allvar.
Blev därför konfunderad när jag läste om snön i Kiruna i morse. Kanske norrlänningarna som driver med oss andra..?
Hej mitt vinterland, nu är jag här!
I Kiruna skrapar man isen av glasen.
Men det finns säkert någon gammal stofil som säger att "Jo, jag minns 1871, då snöade det i juli! Det här har inget med de däringa klimatförändringarna att göra."
Hoppas familjen som skickat in bilderna tycker om att bada isvak...
RIP
Aftonbladets lilla snedsteg in på riksdagsnyheter är nu upprättat när de återigen skriver om lite riktiga nyheter, Linda Rosing. Denna fantastiska människa som har gjort så mycket nytta i världen.
Jag vet inte varför och är känd, förstår inte att hon är känd och begriper inte att välavlönad journalister på Sveriges största kvällstidning lägger sin tid på att skriva om henne.
Lämna henne i fred, inte på grund av att det är synd om henne, utan på grund av att hela cirkusen bara är löjlig.
May she rest in peace.
Den journalistiska dekadensen
Tänk att svenska medier är så dåliga på att bevaka riksdagsdebatterna att det måste komma ut klipp på you-tube innan det uppmärksammas vad som beslutas i Sveriges högsta beslutande organ.
Men, det är ju inte silikonbröst eller dokussåpor det handlar om, så vi får väl ha förståelse.
Mer om debatten
Idioti att tvinga folk till massfirande
En hel del människor är upprörda över att vi inte firar nationaldagen ordentligt. Norrmännens fanatiska 17 maj firande nämns alltid. Några menar att svenskarna skäms över att vara svenskar. Något jag inte tror det minsta på.
Många andra menar att man inte kan tvinga på folk traditioner. Det tror jag desto mer på. Att fira nationaldagen är inte något man kan tvinga folk till och egentligen så ser jag nationaldagen som röd dag som en mindre lyckad idé.
Under hela min skoltid hade vi en hel del skolavslutningar på just nationaldagen, något som gjorde dagen synnerligen lycklig och värd att fira. Idag är det som bekant ingen som slutar skolan den 6 juni.
Att svenskarna skulle skämmas för att vara svenskar är rent trams. Om ni inte tror mig så gå ut på stan och se hur det ser ut när Sverige spelar sin öppningsmatch i EM.
Firande av diverse högtider tar tid att lära sig. Om 50 år kommer nationaldagsfirandet att se helt annorlunda ut. Kanske till och med större än i Norge.
De vita strecken förbryllar mig
I stadens största park, Hembygdsparken har kommunen valt att måla det första och de andra trappsteget vitt. Detta har fått mig att undra. Vitmålarfärg på trappsteg gör att man ser dem bättre, detta har jag full förståelse för. Men varför bara måla det första och det sista?
Det måste ju vara just de trappstegen som är de enklaste att upptäcka. Och om det vore så att kommunen ansåg att trappstegen är svåra att upptäcka, varför inte färga alla? Varför bara vitmåla det första och det sista?
Kanske har kommunen ont om pengar och har bara råd att måla två trappsteg per trappa. Och hade det inte varit bättre att vänta och måla tills man hade pengar till att måla allt. Eller kanske kommer det att ske målning i etapper?
Hur som helst ser det skoj ut.
Nästa vecka i meningslösa grubblerier - vilket är det första och vilket är det sista trappsteget i en trappa? Var börjar den och var slutar den?
Ansvaret för censur ska ligga hos tidningarna
Sverige har idagen en av världens absolut bästa tryckfrihetsförordningar och yttrandefrihetsgrundlag. Detta är självklart något vi måste värna om.
Dagens största hot mot tryckfriheten är inte heller allmänhet eller poliktiker. Dagens största hot mot lagstiftningen är journalisterna själva.
Med den skandaljournalistik som idag bedrivs där varje liten detalj övedrivs och källkritik knappast längre är något som tillämpas så är det inte så konstigt om poliser och politiker tröttnat på att ständigt bli felciterade eller tagna ur sitt sammanhang. Varje liten spekulation som en polis gör och en journalist hör blåses upp.
Vi har sett det åtskilliga gånger de senaste månaderna.
Bildpublicering är ett annat fall som bör granskas. Där tidningar tidigare var restrektiva med att publicera bild och namn gör man det nu mer eller mindre uteslutnade. Ta fallen med den lilla flickan som mördades vars begravning sändes i statlig TV och den nyss omkomne värnpliktige som nämndes med både namn, bild, ålder och hemvist i våra största skandalblaskor (kvällstidningar).
Den dagen journalister förlorar sin tryckfrihet och inskränkingar i yttrandefriheten görs, den dagen kommer i alla fall jag säga "skyll er själva".
Tur att det inte var ungarna
När jag var liten hände det att jag fick sitta kvar i bilen när mamma eller pappa skulle utföra något ärende på stan. Vet hur den hund som koktes till döds i en bil i Värmland känner sig således. Först är det rätt kul att sitta där. Det passerar en hel del skump folk utanför fönstret som man argsint måste stirra bort från bilden. Speciellt om de bär blå uniform och ful mössa. Det lärde pappa mig.
Tyvärr är inte denna ensidiga argaleken sysselsättning något långvarit nöje utan rätt snart börjar man leta efter andra sätt att fördriva tiden på. Räkna gatustenar, fönster, bilar, cyklar, blommor, ja kort sagt, "räkna-allt-möjligt"-sysselsättningen tar vid. Vet inte om hundar kan räkna, men de sägs ju vara intelligenta så varför inte.
Efter en stunds räknande börjar värmen komma på allvar och svetten börjar rinna. Du vill öppna dörren, men hör hela tiden mammas förvarning om att "du går inte ut ur bilen själv. Det är farligt och jag är snart tillbaka." Snart, detta otroligt knäppa ord som inget vet hur långt det är. Du kokar, det är varmt. Du känner hur du sakta tynar bort.
Som sagt, tur att det inte var ungarna som lämnades kvar i bilen.
Läste aldrig instruktionsboken
Tror inte namnet på bloggen är speciellt välanpassat då... Misantropiskt Alla ni som sökt efter det ordet på google senaste året räcker upp en missnöjd näve i luften. Inte en enda... typsikt.
