Misantropisk

Tre steg till att få bättre publiksnitt på allsvenska arenor:

- En bestämd tid för fotboll. Lördag klockan 16 för seriematcher, onsdag klockan 19 för cupmatcher (och seriematcher när inte någon cupmatch spelas). Håller med alla de som tycker att TV bestämmer på tok för mycket. Inget sommaruppehåll.

- Slopa starköl på alla arenor. Detta gör att man får bukt med fylla och bråk samt att all den "stämning" i form av svordomar och könsord som finns idag försvinner. Kort sagt den hotfulla stämning som oftast finns på ståplats runt om i landet försvinner om alkohol inte längre finns att tillgå inne på arenorna. Fulla fans släpps naturligtvis inte in. Alla som måste vara berusade för att njuta av fotboll vet inget om fotboll.

- Bättre spel. Tappet kan ju faktiskt bero på att spelet på vissa arenor inte direkt håller någon högre klass...

Det finns även ett antal anledningar till tappet som är svåra att komma åt. Lågkonjunktur är en. Att hajpen kring Allsvenskan börjar avta är en annan. Och självklart tappar man medgångssupportrar om det inte går bra för laget, väldigt tydligt i IFK Göteborgs fall. Även Malmö och Djurgården lider ju av detta faktum.

Vi kommer snart att begåvas med ytterligare ett Stockholmsderby och om du är en av dem som kommer befinna dig på denna match så har jag en uppmaning till dig: Lyssna på publiken.

Du kommer snart märka att det under hela matchen, framförallt från ståplatshåll kommer hagla verbala påhopp på domare, spelare och det andra lagets fans. Och det kommer inte handla om vacker och målande eller nyanserad svenska. Om aldrig varit på fotbollsmatch tidigare så kommer du få dig en chock.

Mitt i detta så går alls vår favoritblaska Aftonbladet tillsammans med Lars-Åke Lagrell ut och ojar sig över det faktum att Allsvenskan i år tappar publik. De skyller båda på att det numera finns 16 lag i den högsta serien istället för som tidigare 14.

Att allsvenskan fått fler lag har en liten del i tappet. Trelleborg, Ljungskile, Örebro och GIF är inte lag som lockar storpublik direkt, men att tro att detta är den största anledningen till publiktappet är galet.

Män i 30-års åldern kanske inte tänker på det faktum att barnfamiljer från och med förra säsongen knappast syns till på de allsvenska läktarna längre. Inte heller kvinnor utgör längre frekventa besökare på de allsvenska arenorna.

Anledningen till detta är självklart det faktum att det på många håll i landet idag är i det närmaste förenat med livsfara att besöka en allsvensk match. En far som tillsammans med sin son vill njuta av stämningen på ståplats i ett Stockholmsderby måste under matchen förklara för sin son vad diverse fula ord betyder och dessutom tvinga sin son slita sig från de sista spännande tio minuterna eftersom det inte är tillrådigt att lämna arenan samtidigt som diverse huliganer.

Där Lagrell har du ditt problem, och om inte Sportbladet varit så frälsta supportrar av stockholmsklubbarna så hade de sett detta också.

Själv går jag numera enbart på division två matcher och damallsvenska matcher. Här hör man fortfarande motståndarklacken applådera bortalaget och ramsor som "andra sidan är ni klara". På Råsunda hörs numera bara könsord, svordomar och ljudet av vuxna män som spyr på varandra.

Att matkostnaderna har gått upp är vi alla medvetna om, men att varuhusen samtidigt passat på att öka sina marginaler är inte lika känt.

I Storbritannien har stormarkandernas varukostnader ökat med 11,4 procent de senaste året. Samtidigt har de höjt priserna för konsumenterna med 12,4 procent. Detta gör att en familj som i lägger 100 pund i veckan på mat fått se 640 pund mer försvinna per år från matkontot.

Cirka 52 pund, eller 676 kronor, tar stormarknaderna ut i extra vinst.

Läs artikel (Obs, på engelska)

Jag blir rent ut sagt förbannad över att läsa bloggar som på fullt allvar menar att obduktionsbilder av små ihjälslagna barn har något som helst med yttrandefrihet att göra och att alla som har något emot denna typ av bildpublicering är fascister som vill avskaffa yttrandefriheten.

Yttrandefriheten ger oss rätt att publicera bilderna, men vår moral bör säga ifrån. Annars kommer det stiftas lagar som inte inskränker vår rätt att publicera bilderna (yttranfrihetsgrundlagen är stark och jäkligt svår att ändra på) men som däremot gör det svårare att få ut det som idag är offentliga handlingar.

Att förundersökningen från utredningen i Arboga ligger ute på nätet har jag inget emot. Ju fler som granskar och ifrågasätter polisen arbete destå bättre. Men att har med bilderna där i är omoraliskt, idiotiskt och ett direkt hot mot den gällande offentlighetsprincipen.

Jag är precis lika upprörd som alla andra över att bloggare i framtiden kan tvingas till "åsiktsregistrering"

Dock har Internet gjort att diskussionen om vad som är okej och inte okej att publicera tagit fart. Som journalist vet jag att diskussionerna på många tidningar går rätt vilt till. Det går idag att få betydligt mer information från forum som tex flashback än vad en ansvarskännande chefredaktör skulle få för sig att trycka i sin tidning.

Namnpublicering är en sak som tidningarna idag är mycket restrektiva med. På Internet finns ingen spärr iform av en chefredaktör. De "gatekeepers" som finns på tidningar och media med ansvariga utgivare finns inte på forum och bloggar.

Detta medför problem, för tidningar och journalister vill alltid berätta så mycket som möjligt för sina läsare utan att hänga ut folk. Dock gör de inte det för att de kan få allvarliga följder i form av böter eller till och med avsked. På Internet kan folk berätta precis vad som helst utan att det får någon som helst konsekvens. Ett stort problem

Som jag ser det kommer det i frågan om namnpublicering hända en av två saker. Antingen kommer tidningarna att börja trycka namnet på misstänkta bankrånare och mördare innan dessa dömts eller så kommer bloggare och forumskribenter i framtiden inte kunna vara anonyma.

Båda alternativen är i förlängningen allvarliga hot mot yttrandefriheten.

Har fått en del intressanta synpunkter på mitt förra inlägg. En diskussion om dessa frågor är alltid givande och eftersom kommentaren som jag fått på nyss nämnda inlägg, till skillnad från vissa kommentarer som jag fått, är civiliserade förtjänar det självklart svar.

---

D: Om nu sd inte är främlingsfientligt är det märkligt att det så starkt utpekar invandrare som en grupp som måste kontrolleras.

T: "Invandrare som grupper behöver inte "kontrolleras". Varifrån får du detta?"

D: Sd verkar för att kontrollera antalet invandrare och flyktingar som varje år kommer till Sverige. Dessutom ska extra poliser sättas in i förorten, vilket på sätt och vis är komiskt med tanke på att antalet brott i förorten inte alls är lika många som de i innerstäderna.

---

Sd har med andra ord inga problem med flyktingar, så länge de inte befinner sig i Sverige.

"Nej, så står det inte. Det är din tolkning, som är fel. Sverige har tagit emot alltför många invandrare på alltför kort tid. Vårt land klarar inte av det. De som begår brott och inte sköter sig ska utvisas, man ska erbjuda ekonomisk hjälp och frivillig återvandring till övriga. De som vill anpassa sig till det svenska samhället ska få stanna kvar. I framtiden ska man ta emot riktiga flyktingar och inte lycksökare."

Jag tror inte jag är ensam om att förstå meningen med att vägra ta emot "alltför många invandrare" för att sedan ge dem stöd i sina hemländer. Är du flykting? Kom inte hit. Stanna i kulregnet så ska du få stöd av oss istället...
Jag undrar också hur man ska kunna skilja på "lycksökare" och "riktiga flyktingar".
Dessutom är jag övertygad om att Sverige klarar av att ta emot invandrare. Önskar bara att de som säger sig värna Sverige hade lika mycket förtroende för landet.

---

Jag undrar hur det egentligen är tänkt att detta ska mätas?

"Hur gick det till när Sverige hade en assimileringspolitik före 1975? Ja, tänk hur... "

Och det fanns nog en anledning till varför dessa regler togs bort. Hur mäter man om någon tagit till sig en ny kultur och hur vet vi att människan inte ljuger om detta? Räcker det inte med att kunna språket och ha ett jobb? Måste man dessutom sjunga "Små grodorna", äta kräftor och fira jul?

---

Enligt sd är dessutom alla invandrare brottslingar.

"Den tredje lögnen. Nej, sd har aldrig någonsin påstått det. Däremot är det ett faktum att flera invandrargrupper är kraftigt överrepresenterade i så gott som all brottslighet och detta oavsett socieokonomiska faktorer. Sd vill satsa på polisen och kriminalpolitiken rent allmänt, förstås, men dessa vissa invandrargrupper utgör en alldeles egen del i detta, inte minst när man skapar nya brottskategorier som aldrig tidigare har funnits i Sverige."

Okej, sd anser inte att alla invandrare är brottslingar, bara att de som grupp är mer brottsbenägna och att detta inte beror på socioekonomiska faktorer. Vad anser då sd detta beror på? Varför anser sd att invandrare, om nu statistiken stämmer (av princip litar jag aldrig på statistik, ni kommer aldrig se mig använda mig av den oavsett vad siffrorna visar), är mer brottsbenägna?
För att svara på frågan själv så anser jag inte att invandrare är mer brottsbenägna. Ens etniska ursprung har knappast något att göra med om man är kriminell eller ej.

---

Om du har bott i Sverige i 20 år, tagit till dig den svenska kulturen och följdaktligen kör full hem en midsommarafton. Ska du förutom tre månaders fängelse utvisas ur landet då?

"Nej, självklart inte. Varför sådana överdrifter och retoriska frågor? Sd vill utvisa personer som begår grova brott. Rattfullhet kan i sammanhanget inte klassas som det, anser jag."

Var ska gränsen gå? Grova våldsbrott? Dråp? Om dråpet skedde i självförsvar? Det ska vara upp till domstolarna att bestämma om en person ska utvisas eller ej, vilket det faktiskt är idag. Har du däremot ett permanent upphållstillstånd eller svensk medborgarskap då ska du anses vara svensk. Annars finns en klar risk för att människor som invandrat till Sverige aldrig någonsin kommer att bli "fullvärdiga" svenskar. Kanske en tanke från sd, vad vet jag.

---

Om sd inte är ett främlingsfientligt parti är det märkligt att de lägger så stor kraft på att se till att antalet invandrare minskar i Sverige.

"Sd:s politik går inte ut att på minska antalet invandrare i Sverige. Gör om, gör rätt..."

Folk ska få ekonomiskt stöd för att återvända till sitt ursprungsland, invandrare ska uppmuntras till att återvända och Sverige ska ta emot färre flyktingar och invandrare. Men sd:s politik går inte ut på att minska antalet invandrare i landet. Ursäkt, vad har jag missat här?

---

Som sagt, en diskussion är alltid intressant. Framförallt när människor inte alls håller med varandra.

Har läst Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars "Jämställdheten kväver oss! Ge oss tillbaka den riktige mannen!". Där finns vissa bra poänger i den helt klart. Äktenskapet som ett sätt att kväva den kvinnliga sexualiteten är ett. Det är trots allt fortfarande mer accepterat för en man att ha en älskarinna än tvärtom. En mamma som har en älskare sviker sina barn om det hela kommer ut. I mannens fall nämns inte ens barnen.

Förstår att raden om det kärleksfulla käftslaget väckt ilska. Men det står faktiskt inte någonstans om att det är mannen som slår kvinnan. Det kan lika gärna vara tvärtom. Eller två män som örfilar varandra, likväl som två kvinnor.

Och det handlar självklart inte om den fysiska misshandeln här, mer om misshandel som en symbol för ett förhållande där passionen fortfarande finns. Låter det märkligt? Ska försöka förklara.

I ett förhållande där de båda parterna kan bli så arga på varandra att smockan hänger i luften, där finns fortfarande känslor. Jag gissar att både Zandén och Gyllenhammar anser att ett sådan förhållande är bättre än ett där parterna bara rycker på axlarna åt den andres dumheter.

Efterföljande mening om försoningsknull är självklart även den stark och dessa två meningar tillsammans har gett artikeln det mediala genomslag som den nu fått. Utan dessa två skulle den, precis som många förhållande mellan män och kvinnor, upplevas som en axelryckning.

Knullraderna belyser dock bara en komplicerade situation som en misshandlad kvinna befinner sig i. Det är inte lätt för en kvinna att "bara lämna mannen".

Frågan är väl vem genen är ett problem för, männen eller kvinnorna.

Sarah Palins familjeproblem gör henne knappast till en sämre vicepresident. Att hennes gravida dotter får så mycket medieutrymme säger alltför mycket om medierna, republikanerna och allmänheten.

Är det inte märkligt att en gravid 17-åring ses som mer stötande än en vicepresident som i princip vill göra luftvärnskanoner tillgängliga för den amerikanska befolkningen?

Det är lätt att vara emot en lag, väldigt mycket svårare att vara för, framförallt om det handlar om kontroversiella förslag som FRA och EU:s försök att registrera bloggare.

Fjellner (m) är kanske emot denna lag, antagligen är han det på riktigt med tanke på att det var EP:s socialdemokratiska allians som lade fram den. Han ger dock inget förslag på hur nätmobbningen som bedrivs på många bloggar ska stoppas.

Parallelerna till signalspaningslagen är därför lätta att dra. Det är lätt att vara emot något som alla andra är emot, framförallt om den stora massan är emot. Men inte en enda av de som skriker nej har kommit med något bättre förslag.

Jag är av den åsikten att signalspaning behövs för att skydda landets gränser. Att däremot avlyssna all trafik är tidsödande, olagligt och direkt idiotiskt.

Att säga nej är lätt, det kan alla göra. Det jag vill ha ut av "mina" politiker är andra, bättre, förslag. Annars kan jag åka ner till Bryssel själv. För nej, det kan jag också säga.

Invandring är den absolut bästa affär ett land kan göra. Här kommer färdigutbildade män och kvinnor som efter bara något år bakom skolbänken för att lära sig språket kan gå ut i arbetslivet.

45-åriga lärarinnan Svetlana Diatchkova är dock ett exempel på varför invandring idag inte fungerar och gör att partier som moderaterna, folkpartiet och sverigedemokraterna kan plocka poäng på en del kanske lite mindre lyckade förslag om man ser dem ur ett folkrättsligt, medmänskligt och för den delen även tänkande perspektiv.

Eftersom många idag är så fruktansvärt rädda, outbildade eller helt enkelt rasistiska i detta land så anställer vi inte människor med andra namn än Svensson, Alm, Lönn eller något annat trädslag om man har lust. Tro mig, hur svensk jag än ser ut eller låter så har det många gånger varit som förgjort att komma på intervjuer. De gånger jag dock kommit på intervju har jag många gånger sett ett drag av besvikelse över intervjuarens ansikte då de upptäckt att jag mitt namn till trots varken är kines, japan, afroamerikan eller ens vanlig afrikan. Bara en vanlig "svenne" med ett annorlunda namn. 

Eftersom det fortfarande finns starka fördomar mot invandrare förblir de i utanförskap och arbetslöshet. Kanske tror chefer i dagens Sverige att arbetsplatsen inte klara av en utlänning, att det fördärvar stämning på arbetsplatsen. Kanske har de redan en anställd med invandrarbakgrund och tänker "men Marko har ju trots allt en finsk farmor, så vi har ju mångfalld här på arbetet."

Invandrare kommer hit, är färdigutbildade och många flyttar dessutom hem när de blir äldre. De befinner sig alltså i landet under den tid då en svensk medborgare inte kostar någonting utan bara drar in pengar till staten. Om nu bara arbetsgivarna hade sett bakom namn och utseende och i många fall religion så hade nyss nämnda partier knappast kunnat vinna röster på mer eller mindre "bruna" ideer.

Kan inte hjälpa att tycka att det vore bättre att lägga skattepengar på att hjälpa föräldrar att kunna vara lediga mer från jobbet (kanske en 35 timmars arbetsvecka) än att subventionera saker som gör att föräldrar kan fortsätta att jobba halvt ihjäl sig, glömma bort sina ungar och gå in i väggen.

Nåja, om förslaget går igenom kommer husen i vart fall vara lite snyggare. Ett städat kaos är dock fortfarande kaos.

I och med att flera EU-länder gärna ser att man riktar sanktioner mot Ryssland för att de erkänt de två utbrytarrepublikerna i Georgien så är det svårt att inte se hela EU som ett gäng hycklare.

För inte så länge sedan erkände många länder inom Unionen Kosovo, en utbrytarrepublik av samma mönster som Sydossetien och Abchazien. En stor del av invånarna i Kosovo är albaner, de känner sig förtryckta av den serbiska statsmakten och önskar vara egen republik.

Allt detta stämmer överrens med de båda georgiska landsdelarna. Men tydligen är det skillnad på utbrytarstat och utbrytarstat. Kosovo erkänns av större delen av Europa och Serbien fördöms för sitt agerande. Idén med Sydossetien och Abchazien förkastas däremot och Ryssland fördöms för sitt agerande. Någon som ser sambandet?

Dock är inte Ryssland bättre vad gäller hyckleri. Eller rättare sagt, det svider när det handlar om egna landsdelar som vill lämna. Ta Tjetjenien som exempel, detta nästan tio år långa inbördeskrig som ingen vågar skriva om.

Att ha principer och våga stå upp för nya republiker som känner sig förfördelade är sin sak. Det kan vara modigt och till och med lite vackert i någon romantisk nationalistisk mening. Men att bara göra det när det passar ens egna mål, ens egna ideal eller när man som i faller med Kosovo, ytterligare vill straffa Serbien och Ryssland för inbördeskriget på Balkan, är idiotiskt.

Jag antar att Serbien, om det inte vore för dess nyvunna EU-strävan, skulle vara ett av de första länderna som tillsammans med Ryssland erkände Sydossetien och Abchazien.