Just like lightning Bolt!
19.30. Längre tid än så tar det numera inte för världens snabbaste man att springa 200 meter. Vi som såg loppet fick uppleva en man så överlägsen att det inte längre finns ord att beskriva den fart i vilken Usain Bolt tar sig fram på löparbanan.
Jag minns Michael Johnsons lopp i Atlanta 1996. För mig var det magiskt när Johnson kom in i kurvan och möttes av tusentals kamerablixtar. Hur han sedan bibehöll sin fart enda in i mål till 19.32. Länge trodde jag detta var ett av friidrottens oslagbara rekord. Det verkade inte rimmligt att någon, någon gång skulle kunna springa snabbare.
I motvind bevisade dock Usain Bolt att det gick. Denna unga sprinter som leker sig fram på banan och visar en öppenhet och glädje i nästintill samma omfattning som Carolina Klüft gjorde för några år sedan. Till skillnad mot de före detta sprintrarna Greene och Ato Bolton vars smilband aldrig någonsin rubbades framstår Bolt som en clown. Till skillnad från nyss nämnda får han dessutom beröm och uppskattning av sina medtävlande.
Bolt kommer bli den första mannen att gå under 19.3 sekunder på 200 meter. Han kommer att bli en av historiens största sprintrar någonsin.
Jag hoppas, hoppas, hoppas, att han aldrig någonsin kommer att dopa sig och jag hoppas innerligt att han inte redan gjort det.
Till sist....
... sympatier och tankar till Wallace Spearmon, USA, som precis i inledningen av loppet trampade på fel bana och diskades.
... är Sveriges skrala medaljskörd inget att sura över. Vi har haft några fantastiska idrottsår och det är helt normalt med en svacka. Om fyra år kan vi åter jubla över guld.
... så är ju faktiskt inte guldchanserna helt över. Kanske dags att segla hem ett imorgon?
