Misantropisk

Som en av få centertidningar vågar Norra Skåne gå emot den egna partipiskan. Hur och på vilket sätt detta kommer kosta chefredaktör Hammarqvist i framtiden är för tidigt att säga, men om skvallret om uteslutning, utefrysning och allmän vanära i partiets kretsar stämmer kommer dommen bli hård.

Allt tyder dock på att han i sin protest kommer att stå ensam. Denna tvivelaktiga och avskyvärda lag kommer att röstas igenom, kosta vad det kosta vill. Inte ens Google kan stoppa den...

Eftersom detta antagligen kommer bli ett av mina sista inlägg i FRA-debatten så tänkte jag ägna några rader åt att filosofera.

Lagen har äntligen kommit ut i de stora medierna, men folket verkar i det närmsta oberörda. De jag talat med rycker på axlarna och säger "jo, men så är det ju. Inget vi kan göra något åt. Lagar drabbar ju alltid oskyldiga. Vad spelar detta för roll?" Detta är den typ av människor som alltid blir upprörda över något först när de drabbar dem, men ändå? Varifrån kommer denna likgiltighet inför statens makt att övervaka sin befolkning?

Är det kanske vi här i bloggvärlden som är de udda fåglarna? Är det vi som är upprörda helt i onödan? Vilka är konstiga, vilka är normala?

Skickar jag ett brev vill jag inte att någon ska läsa det, förutom den som är mottagare. Kanske är jag knäpp. Men sån är jag.