Misantropisk

Att många riksdagsledamöter på den blåa sidan våndas inför omröstningen på onsdag är förståligt. När en fråga av denna dignitet ska debatteras och röstas igenom ska det vara svårt. Det handlar trots allt om den hittills största inskränkningen i den personliga integriteten i svensk historia.

Centerpartisten Fredrick Federley är en som yttrat sin oro och vånda inför omröstningen på bland annat sin blogg. Även om jag har viss förståelse för hans oro är jag lite osäker på om Federly har rätt på sina prioriteringar när han i SvD uppger att han oroar sig över vad hans parti ska tycka om honom och hur hans karriär kan drabbas på grund av det. Låt vara att detta är skrivet av en journalist och kanske inte riktigt är hela hans åsikt, men det visar på en oroade bild av Federleys tankesätt. Parti och karriär före folket.

All heder till Federley dock som vågar deltaga och vågar vädra sin oro. Han är där, kommer till och med att hålla ett anförande under tisdagens debatt. En applåd för detta, oavsett vad han sedan kommer att rösta så står han för sin åsikt.

I jämförelse med ryggradslösa politiker som Birgitta Ohlsson (fp) som inte ens kommer att närvara, för att slippa fatta ett beslut i frågan, framstår Federley som en hjälte.

Antingen är Ohlsson feg och vågar inte ställa sig upp och säga vad hon tycker. Eller anser hon att hon inte är tillräckligt insatt i frågan för att vara med och fatta ett beslut. Om det är anledning ett är hon feg och borde skämmas. Om det är anledning två vill jag gärna veta vad som är viktigare att sätta sig in i än en omröstning som kränker, förnedrar och på många sätt omintetgör den personliga integriteten.