Misantropisk

Invandring är den absolut bästa affär ett land kan göra. Här kommer färdigutbildade män och kvinnor som efter bara något år bakom skolbänken för att lära sig språket kan gå ut i arbetslivet.

45-åriga lärarinnan Svetlana Diatchkova är dock ett exempel på varför invandring idag inte fungerar och gör att partier som moderaterna, folkpartiet och sverigedemokraterna kan plocka poäng på en del kanske lite mindre lyckade förslag om man ser dem ur ett folkrättsligt, medmänskligt och för den delen även tänkande perspektiv.

Eftersom många idag är så fruktansvärt rädda, outbildade eller helt enkelt rasistiska i detta land så anställer vi inte människor med andra namn än Svensson, Alm, Lönn eller något annat trädslag om man har lust. Tro mig, hur svensk jag än ser ut eller låter så har det många gånger varit som förgjort att komma på intervjuer. De gånger jag dock kommit på intervju har jag många gånger sett ett drag av besvikelse över intervjuarens ansikte då de upptäckt att jag mitt namn till trots varken är kines, japan, afroamerikan eller ens vanlig afrikan. Bara en vanlig "svenne" med ett annorlunda namn. 

Eftersom det fortfarande finns starka fördomar mot invandrare förblir de i utanförskap och arbetslöshet. Kanske tror chefer i dagens Sverige att arbetsplatsen inte klara av en utlänning, att det fördärvar stämning på arbetsplatsen. Kanske har de redan en anställd med invandrarbakgrund och tänker "men Marko har ju trots allt en finsk farmor, så vi har ju mångfalld här på arbetet."

Invandrare kommer hit, är färdigutbildade och många flyttar dessutom hem när de blir äldre. De befinner sig alltså i landet under den tid då en svensk medborgare inte kostar någonting utan bara drar in pengar till staten. Om nu bara arbetsgivarna hade sett bakom namn och utseende och i många fall religion så hade nyss nämnda partier knappast kunnat vinna röster på mer eller mindre "bruna" ideer.